Förslaget till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)

1 §

I paragrafen definieras lotteribegreppet, vilken definition nu finns i 3 §. Till skillnad från nuvarande definition har slumpmomentet lyfts fram och fått en central betydelse i lotteribegreppet. Något krav på en viss grad av slump anges dock inte. Slumprekvisitet konkretiseras i stället genom ett krav på att vinstmöjligheterna ”helt eller delvis” skall bero på slumpen till följd av ”lottning, gissning, vadhållning eller därmed jämförliga förfaranden”. Det är den sistnämnda förutsättningen – att det skall vara fråga om lottning, gissning, vadhållning eller därmed jämförliga förfaranden – som i huvudsak bestämmer slumprekvisitets omfattning. De uppräknade förfarandena karakteriseras av att slumpen är avgörande för utgången; när det gäller lottning är slumpen t.o.m. den enda utslagsgivande faktorn.

Sammantaget får exemplifieringen anses innebära att det i regel skall vara fråga om förfaranden där vinstmöjligheterna
till övervägande del beror på slumpen. Bestämmelsen
motsvarar i allt väsentligt den definition som fanns i 1982 års lotterilag och den praxis som utbildades då bör alltså kunna ligga till grund för bedömningen av en verksamhet. Därvid skall dock även andra meningen beaktas.

Andra meningen, som i nuvarande lag har sin motsvarighet i 3 §
tredje stycket, föreskriver att man vid bedömningen av om en verksamhet är ett lotteri skall ta hänsyn också till verksamhetens allmänna karaktär. Bestämmelsen torde få betydelse främst när en verksamhet är av ett slag där, allmänt sett, såväl slumprekvisitet som övriga lotterirekvisit är uppfyllda men där slumpen i det enskilda fallet kommit att avvika från det typiska. Det kan som anförts i den allmänna motiveringen gälla t.ex. en tidningstävling i form av en ordgåta e.d. – som typiskt sett utgör lotteri på grund av att vinnarna utses bland rätta svar genom lottning – men som i det enskilda fallet blivit så svår att endast 272 Författningskommentar SOU 2000:50 ett fåtal löst gåtan och lottning därför inte behöver tillgripas.

Det kan också gälla det motsatta fallet, dvs. att en verksamhet av ett slag där resultatet normalt avgörs av deltagarnas prestationer, på grund av speciella omständigheter i det enskilda fallet, kommit att avgöras av slumpen. I sådana fall är det alltså meningen att verksamhetens allmänna karaktär, dvs. det som är typiskt för en verksamhet av det slag som är i fråga, skall tillmätas betydelse vilket kan få till följd att verksamheten bedöms enligt sin allmänna karaktär. Det utslagsgivande blir i sådana fall den karaktär som verksamheten har utåt sett.

Det är inte ovanligt att pristävlingar av olika slag består av såväl
slumpmoment som moment av skicklighet eller annan prestation. I
sådana fall får bedömningen av om ett lotteri föreligger göras på
grundval av en helhetsbedömning. Särskild tyngd torde då få läggas på det avgörande momentet.

Det är alltjämt utan betydelse om insats erläggs för deltagande i
lotteriet eller inte. Detta innebär att s.k. reklamlotterier även fortsättningsvis kan komma att omfattas av lotterilagens bestämmelser.

I andra stycket anges att automatspel, tivoli- och marknadsnöjen
samt kedjebrevsspel och liknande spel skall räknas som lotteri även om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda. Detta beror bl.a. på att utgången i vissa av dessa spel till övervägande del beror på spelarens skicklighet och till mindre grad beror på slumpen. Vidare är det meningen att spel på s.k. förströelseautomater skall omfattas även om automaterna inte ger vinst.