Konsekvenser av utredningens förslag

Inledning

För utredningens arbete gäller kommittéförordningen (1998:1474) som trätt i kraft den 1 januari 1999. Enligt 1 § kommittéförordningen skall vad som sägs i förordningen om kommittéer och om ordförande i kommittéer gälla också särskilda utredare, om något annat inte framgår av sammanhanget.

I 14 § kommittéeförordningen stadgas följande:
Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, skall en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting, skall kommittén föreslå en finansiering.

I 15 § kommittéförordningen stadgas följande:
Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

Utredningen kommer nedan att redovisa de konsekvenser som utredningen bedömer att förslagen i betänkandet kommer att innebära. 268 Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2000:50

Konsekvenser

Kostnader och intäkter

Inledning

Utredningen bedömer att inga större kostnadskonsekvenser uppkommer av de förslag som utredningen lagt fram. Någon sifferberäkning av dessa konsekvenser anser utredningen inte vara möjlig att göra. Detsamma gäller intäktssidan. Några samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt finns inte att redovisa. Utredningen vill dock göra några påpekanden.

Automatspel

De förslag beträffande varuspelsautomater och förströelseautomater som utredningen lagt fram innebär bl.a. att dessa automater skall typgodkännas. Detta kommer att medföra ett visst merarbete för Lotteriinspektionen som skall behandla ansökningar om tillstånd och ansvara för typgodkännandeförfarandet och registreringen av varuspelsautomater och förströelseautomater. Samtidigt bör man kunna räkna med en minskning av antalet tillståndsansökningar (jfr avsnitt 10.2).

Därutöver kommer Lotteriinspektionen att få en viss ökad arbetsbelastning vad avser arbetet med att ta fram tillämpningsföreskrifter. Även den allmänna lämplighetsprövningen som föreslagits (34 § lotterilagen) kommer att öka arbetsbördan för Lotteriinspektionen. Eventuella ökade kostnader bör bestridas genom omfördelning av resurser inom utgiftsområdet.

Teknisk utveckling

Utvecklingen vad gäller bl.a. Internetspel kommer troligen att medföra ett ökat antal tillståndsansökningar för anordnande av lotterier med hjälp av tekniska hjälpmedel, däribland Internet. Även detta kommer att öka arbetsbelastningen för Lotteriinspektionen, som är den myndighet som skall hantera dessa ansökningar. Merkostnaderna får bestridas genom omfördelning inom utgiftsområdet. SOU 2000:50 Konsekvenser av utredningens förslag 269

Arbetstillfällen

Utredningens förslag bedöms inte medföra några större konsekvenser vad avser arbetstillfällen för de berörda organen.
När det gäller kommunernas arbete avseende automatspel, som till viss del föreslås överflyttat till Lotteriinspektionen, har utredningen fått den uppfattningen att det i nuläget finns mycket små resurser avsatta för hanteringen av sådana frågor. I vissa kommuner finns det inte ens någon särskilt ansvarig för automatspelsfrågor. I andra kommuner arbetar en handläggare ca tio procent av sin arbetstid med automatspelsfrågor.

Vad Lotteriinspektionen beträffar anser utredningen som tidigare
antytts att de förslag utredningen lagt fram leder till att ytterligare
personal måste tillsättas för att klara den ökade arbetsbördan. Kostnaderna härför får till största delen bestridas genom avgifter.

Finansiering

I 53 § lotterilagen stadgas bl.a. följande. Avgifter får tas ut i ärenden om tillstånd, registrering, typgodkännande och tillsyn enligt lagen. I ärenden hos en kommunal nämnd skall avgiften betalas enligt den taxa som fullmäktige bestämmer. I andra fall skall avgift betalas enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
I lotteriförordningen (1994:1451) stadgas närmare om bl.a. avgifter. Utredningen anser att de berörda organens verksamhet även fortsättningsvis bör finansieras av avgifter i enlighet med vad som nu gäller.