Svenska statens premieobligationslån

Utredningens förslag: Ingen ändring föreslås av nuvarande ordning enligt vilken premieobligationerna är undantagna från lotterilagens tillämpningsområde.

Inledning

Premieobligationen introducerades 1918. Den ges ut av staten via Riksgäldskontoret. Premieobligationerna ingår som en del i statens låneverksamhet. Den som köper en premieobligation kan sägas låna pengar till staten. Lånet löper på två-tio år och pengarna betalas tillbaka till köparen/långivaren vid lånetidens slut. Försäljning av premieobligationer sker under en viss bestämd tidsperiod. Försäljningspriset på en premieobligation kan variera och fastställs av Riksgäldskontoret ca en vecka före försäljningsstarten. Premieobligationen betraktas som en säker penningplacering för köparen eftersom denne är garanterad att få
tillbaka det nominella belopp som står på premieobligationen när tiden för lånet löper ut. Att premieobligationen behandlas i samband med spel och lotterier beror på att avkastningen på obligationen lottas ut genom vinstdragning vid vissa regelbundet återkommande tidpunkter. Vinsten är skattefri.

Enligt 2 § första stycket lotterilagen gäller lagen inte svenska
statens premieobligationslån. Anledningen härtill torde från början ha varit av konstitutionell natur. Eftersom verksamheten med premieobligationslån omhänderhades av ett riksdagsorgan, Riksgäldskontoret, skulle det enligt äldre förarbeten (SOU 1938:17 s. 50) vara mindre lämpligt om regeringen (tidigare Kungl. Maj:t) skulle lämna tillstånd till sådan verksamhet.

Vinstdragningarna övervakades tidigare av kontrollanter förordnade av Notarius Publicus som biträddes av Statskontoret. Genom beslut den 16 september 1997 uppdrog dock regeringen åt Lotteriinspektionen att utöva kontroll och tillsyn över den utlottningsverksamhet som Riks- 250 Svenska statens premieobligationslån SOU 2000:50 gäldskontoret anordnar i form av svenska statens premieobligationslån. Uppdraget omfattar hela utlottningsverksamheten, inklusive använd utlottningsutrustning, programvara, rutiner m.m. och själva dragningsförfarandet.

Historik

Som nämnts introducerades premieobligationerna 1918. Några regler om förutsättningarna för utgivande av sådana obligationer synes dock aldrig ha införts. Premieobligationerna har genomgående undantagits nfrån de allmänna lotterireglerna.

I 1939 års lotteriförordning angavs uttryckligen i 1 § att bestämmelserna i förordningen inte ägde tillämpning på svenska statens premieobligationer.

I 1982 års lotterilag infördes i 3 § en bestämmelse om svenska
statens premieobligationslån som motsvarade 1 § i 1939 års lotteriförordning. Bestämmelsen i 1982 års lotterilag överfördes sedermera till 2 § i 1994 års lotterilag.

Några särskilda kommentarer beträffande svenska statens premieobligationslån har inte gjorts i förarbetena till respektive lag sedan 1939 års reglering.

Direktiven

I utredningens direktiv anges att utredaren skall bedöma huruvida den ordning som nu råder, att lotterilagen enligt 2 § lotterilagen inte gäller svenska statens premieobligationslån, bör ändras.

Överväganden

Som framgår av det föregående har undantaget i 2 § första stycket
lotterilagen gamla anor. Verksamheten med statens premieobligationer sköttes av Riksgäldskontoret och Notarius Publicus, utan inblandning av de för lotteriverksamhet ansvariga organen. Numera kontrollerar

Lotteriinspektionen hela utlottningsförfarandet, trots att verksamheten inte omfattas av lotterilagen. Utredningen anser att nuvarande ordning är problematisk från principiell utgångspunkt eftersom ett statligt lotteri faller utanför lotteriregleringen.

Det ursprungliga skälet till denna ordning – att den upplånande
myndigheten var ett riksdagsorgan – har inte heller samma
SOU 2000:50 Svenska statens premieobligationslån 251
giltighet i dag. Det är dock alltjämt fråga om en verksamhet som ingår som ett led i den statliga upplåningen och den skiljer sig härigenom från den vanliga lotteriverksamheten. Ser man rent praktiskt på verksamheten fungerar den enligt uppgift tillfredsställande. Mot denna bakgrund anser utredningen att nuvarande ordning bör bestå och föreslår därför inga ändringar i denna del. SOU 2000:50 253