Spelberoende

Utredningens förslag: Utredningen har beaktat frågor om spelberoende bl.a. i fråga om automatspel, åldersgränser och förbud mot kreditgivning vid anordnande av spel. Med hänsyn till direktiven har utredningen inte ansett sig ha anledning att överväga generella begränsningar av lotterier i syfte att minska spelberoendet.

Inledning

Spel- och lotteriverksamhet är för de allra flesta en positiv upplevelse. Man spelar för nöjes skull och i hopp om att vinna. För några utgör dock spel ett problem. Framför allt under de senaste åren har problemet med s.k. spelberoende uppmärksammats i massmedia. Nedan skall i korthet beröras de negativa konsekvenser som spel- och lotteriverksamhet kan leda till för den enskilde spelaren. Utredningen har valt att behandla dessa frågor under rubriken spelberoende, en rubrik som får beteckna olika negativa följder av lotterier och spel.

Det finns många frågor att ställa med anledning av epitetet spelberoende, bl.a. följande. Vilka problem förekommer med anledning av människors spelande? Hur många människor berörs av problemen? Hur väl underbyggda är de uppgifter som förekommer? På vilket sätt kan man genom lagstiftningsåtgärder medverka till en eliminering eller lösning av problemen?

Även om frågor om spelberoende har uppmärksammats sedan en tid tillbaka är tillgången till material med vetenskaplig bakgrund
begränsat. Det har gjorts ett antal utredningar på området men det är svårt att fastställa hur sakliga och representativa dessa är.

Merparten av det material som nedan redovisas har erhållits från
professor Sten Rönnberg och ingår som underlag i den svenska studie som nu genomförs i fråga om spelberoende (se nedan). Någon värdering av materialet har utredningen inte gjort. Det bör redan här framhållas att utredningens direktiv inte särskilt tar upp frågan om 240 Spelberoende SOU 2000:50 spelberoende. Det finns emellertid enligt utredningens mening anledning att ändå beröra frågan vid en översyn av ifrågavarande slag.

Bakgrund

Uppmärksamheten kring de problem som ett överdrivet spelande kan leda till för den enskilde är inte någon helt ny företeelse. I betänkandet Vinna eller försvinna – folkrörelsernas lotterier och spel i framtiden (SOU 1992:130) behandlades i ett kapitel forskning om spelberoende (kapitel 7 s. 233:243).

I betänkandet hänvisade lotteriutredningen bl.a. till en då nyligen
genomförd undersökning av sociologiska institutionen vid Stockholms universitet där det konstaterats att det fanns ca 16 000 personer som kunde betraktas som storkonsumenter av spel. Dessa personer spelade för mer än 50 000 kr per år (att jämföra med genomsnittssvensken som beräknades bruttoförbruka ca 2 400 kr per år). Vidare refererades till en tysk undersökning som översatt till svenska förhållanden skulle innebära att omkring 23 000 svenskar (0,3 procent av befolkningen) skulle vara i behov av rådgivning och/eller behandling för spelberoende.

Enligt en annan beräkning som gjorts av sociologiska institutionen
vid Stockholms universitet på grundval av en kartläggning av
spelberoende i Stockholms län kunde antalet spelberoende enligt en viss kategorisering uppskattas till 1 900 för hela riket.