Vad är spelberoende

Vad är spelberoende?

Att vissa människor får problem med sitt spelande är det nog inte
någon som ifrågasätter. Däremot är uttrycket ”spelberoende” troligen mer kontroversiellt. Det man först frågar sig är hur spelberoende definieras.

Den amerikanska psykiatriföreningen tog in spelberoende i sin
Diagnostic and Statistical Manual 1980 (DSM III). Med detta avses att spelberoende, enligt den angiva definitionen, var att klassificera som en psykisk störning. Enligt uppgift finns dock problemet spelmani i psykiatriska sammanhang beskrivet under huvudrubriken impulskontrollstörning, vilket tyder på att spelberoende ses som en “behavioral excess disorder” som har mycket gemensamt med andra konsumtionsproblematiska beteenden som vanligen inte i första hand klassificeras som missbruk, t.ex. köptvång, arbetsnarkomani, renlighetsiver och sexmissbruk. Sådana beteendeöverskottsstörningar är normala beteenden som utövas i för hög grad i förhållande till
omgivningens normer. Man brukar säga att impulskontrollen brister.

DSM revideras efter hand och föregås av ett kvalificerat utredningsarbete. Enligt den senaste versionen av DSM, DSM-IV (American Psychiatric Association 1995) kännetecknas spelberoende eller spelmani av att man:

A. Under en längre tid återkommande visat olämpligt spelbeteende som tagit sig uttryck i minst fem av följande kriterier:

1. Tänker ständigt på spel (t.ex. upptagen av att tänka på tidigare
spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle eller av att fundera över hur han eller hon kan skaffa pengar att spela med).

2. Behöver spela med allt större summor för att han eller hon skall
uppnå den önskade spänningseffekten.

3. Har flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller
sluta upp med sitt spelande.

4. Blir rastlös eller irriterad när han eller hon försöker begränsa sitt
spelande eller sluta upp med att spela.

5. Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet (t.ex. hjälplöshetskänslor, skuld, ångest och depression).

6. Efter att ha spelat bort pengar återvänder han eller hon ofta en
annan dag för att revanschera sig (jagar förluster).
SOU 2000:50 Spelberoende 243

7. Ljuger för anhöriga, terapeuter och andra personer för att dölja
vidden av sitt spelande.

8. Har begått brott såsom förfalskning, bedrägeri, stöld eller försingring för att finansiera sitt spelande.

9. Har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning. utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av spelandet.

10. Förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en
finansiell krissituation som uppstått på grund av spelandet.

B. Spelbeteendet kan inte förklaras med att spelaren är inne i en
manisk episod.